MINST TRE LAGER FILTAR

Jag är inlindad i minst tre lager filtar för att stänga ute all kyla som spridit sig in under natten. Fönstret har varit öppet sen igår, kanske inte det bästa val man gjort. Huset är helt tyst. Jag ligger kvar en lång stund efter att mina ögon har slagits upp. Kan inte får mig att resa mig ur sängen. Mitt hjärta är för tungt. Helst vill jag somna om och vakna när allt är bättre, men saker och ting försvinner inte. Jag måste göra ett val. Mitt liv är en upprepning av sig själv varje dag. Det måste komma någonting nytt snart, innan jag går under.

 

Försiktigt sträcker jag min hand utanför filtarna och lyfter upp mobilen. Ett blått ljus fyller rummet och fyra svarta siffror utformar sig på skärmen, Noll åtta fem fyra. Ångesten får fyr i hela kroppen. Fan, vad hände med min morgontur vid stranden? Vad hände med att inte snooza? Vad hände med mina drömmar om att börja dagen tidigt? Tre timmar tidigare kunde jag stått på stranden och fångat soluppgången. Jag hade kunnat andas den friska luften och känt mig levande. Gjort något mer än att bara ligga i en säng.

 

Skulle någon öppna dörren och kika in skulle man tro att jag sover sött. Hen skulle tyst stängt dörren igen och låtit mig vara. Ingen skulle se vilket moln som växer inom mig. Ett ångestmoln som fyller mina tår, som fyller mitt hjärta, som fyller mina ögon. Utifrån ser allt så fridfullt ut, men kommer man in genom dörren ser man vilket kaos det blivit. Men dörren står aldrig på glänt. Du kan inte komma in. Det är bara jag med alla känslor som fyller min kropp tills jag inte vet vad som är jag. Jag kan inte ligga kvar här, jag måste iväg. Men jag förmår mig inte att resa mig upp utan blir kvar inlindad i minst tre lager filtar för att stänga ute all kyla som spridit sig in under natten. 

 
 
 

Kommentera här: