Om tiden som varit

  

14 november

Byter ut jackan mot den tjockaste jag har. Nu är de kyligt. Fryser om mina fingrar när jag går hem sent från jobbet. Låter mamma värma dem i sina händer. Gillar inte kylan, men kan inte tycka om att de blir allt mysigare när man får kura upp sig i soffan med tre lager filtar och en kopp te. Kollar om på Downton Abbey. Kan inte få nog. Allt är så himla fint, och jag drömmer om att få äga ett eget slott som gärna får ligga i Frankrike. Skulle vilja renovera upp det själv, bo i ett av de många rummen och kunna hyra ut för bröllop och fest. Återigen så mycket jag vill göra. Snälla Evelina, fokusera på de du kan göra nu.

15 november

Klickar på snooze några gånger för mycket. Hinner inte med allt jag vill göra, väljer istället att njuta av en frukost. Tänder ljus nu när mörkret omsluter morgonen. Låter värmefilten hålla mig varm när kylan utanför tränger sig in. Fångar ögonblicket på bild, vill minnas allt. Skriver om det som var, om det som kommer. Sparar för att kunna minnas tillbaka till något som inte längre är. Det är fint tycker jag. Tänk allt man är med om, och så mycket som glöms bort. Vill inte att det ska hända. Vill spara varje andetag. Varje minut, varje sekund. Om allt som ger en känsla. Om allt som upplevs. Om allt som känns. Klockan ringer. Dags att gå.

17 november

Njuter av min självsamhet. Äter de sista av delicatobollarna. Njuter. Hör regnet piska mot fönstret. Ligger ner krypen under mina två täcken. Ser fönsterregnet avspegla mönster på väggarna. Det är som att de skulle regna här inne. Skriver några sista ord innan jag vänder mig mot drömmarna och välkomnar John Blund. Ser saker jag inte kan ta på. Ser saker som var. Det är varmt. Nästan för varmt. Vill öppna fönstret så att en svalkande bris kan kyla ner, men är allt för rädd att regndroppar i mängder skulle följa med som sällskap. Väckarklockan ringer inte. Vaknar sent. Gör en alldeles för mörk frukost. Tar en bild ändå. Fångar händelserna i ord. Springer iväg mot dagen. Njuter av det som är. Fyrtioåtta dagar kvar.

 

 

Kommentera här: